Karin Kewenter ny Site Coordinator hos Norrköping Science Park

Ett något sent men likväl varmt välkomnande till oss på Norrköping Science Park, Karin! Du har ju redan varit igång i några månader hos oss, vad har du arbetat med så här långt?

– Tack, härligt att vara här! Än så länge har det varit att lära känna alla människor och företag som finns i byggnaden, se till att allt finns och funkar som det ska och fixa inför event och konferenser.

Om vi ska gå in lite närmare på din roll här framöver, hur kommer den se ut?

– Jag kommer att vara Site Coordinator i HOPE-byggnaden vilket alltså är inom NOSP:s projekt ”Home of Organic and Printed Electronics”. Huset är bl.a. för företag inom tryckt elektronik som är på väg ut på marknaden med nya produkter. Kommer bli fantastiskt kul. Jag kommer vara lite spindeln i nätet och se till att allt i huset fungerar som det ska, fixa inför event och säkert hålla i en del av det administrativa. Det är en helt ny tjänst så hur den kommer se ut framöver är lite svårt att säga men det kommer troligtvis bli väldigt roligt och varierat.

Vad har du för bakgrund?

– Lite blandat, har arbetat många år som administratör, jobbat ca. 10 år i skyltbranschen, i butik och egen företagare inom holistisk hälsa m.m.

Vad var det som lockade dig till Norrköping Science Park?

– Att få vara i en kreativ miljö med engagerade människor som brinner för vad de gör och inte minst mitt intresse för ny miljövänlig teknik. Sedan att få vara med från början på ett sådant här häftigt projekt/ställe som HOPE kommer bli är ju superkul.

Vad drivs du mest av i ditt arbete?

– Variationen i att få göra allt möjligt och att hela tiden få lära mig nytt.

Vad har du för smultronställe i Norrköping?

– Ågelsjön är ett riktigt favoritställe året runt, mer centralt är det Åbackarna.

Om du fick välja en superkraft, vad skulle det vara och varför?

– Finns många superkrafter som skulle vara bra och roliga att ha men eftersom jag älskar gamla hus skulle det vara väldigt roligt och intressant att kunna höra vad som hänt och hur det har varit i dessa gamla hus genom århundraden – att kunna höra väggar tala kan man väl säga.