Blogg: Rapport från The Conference – del 1

Precis som Hosoi, festivalen i Sthlm som både Evelina (medarbetare på NOSP, reds. anm.) och jag var på för ett par veckor sedan, var spot on för mig och mina gelikar av posörer och early adopters i rätt outfits, är The Conference lika spot on. På båda händelserna är jag en av många likadana. I världen utanför är jag oftast en kuf som inte tycker om samma som… nån.

Johanna Koljonen välkomnar varmt om vår sociala ovana efter pandemin med att folk erbjuder oss vad vi behöver, inte alltid samma som vi vill ha. Jag är för första gången på länge förväntansfull inför första ämnet som på svenska, enligt Google Översätt, blir Sinnen och känsligheter.

Första talare är Jordi Roca, världens bästa dessert-kock. Jordi Roca lider av dystonia, en störning i hjärnans rörelsecentrum som styr muskelaktiviteter, vilket gör honom beroende av sina sinnen i en restaurantfamilj, som driver en av världens bästa restauranger. Jordi Roca viskar(!) om hur han skapar desserter ur parfym, ex. doften av en gammal bok. Han går vidare till färger och berättar om Neil Harbisson, som gått från färgblind till att kunna se bl.a. infrarött med hjälp av en sorts antenn som snappar upp frekvenser och för in dem i hjärnan via ett inplantat. Här börjar jag ana varför detta inte är en konferens om mat eller färg, utan om media, design och framförallt framtid. Kolla här!

Nästa talare är Liam Young med titeln Speculative architect. Han ritar inte hus, utan han ger oss bilder av framtiden. Liam Youngs föreläsning blir genial genom att han agerar berättare till filmklipp från bl.a. The Planet of Cities eller Planet City med 10 miljarder invånare där verkligheten är en 365 dagar lång loop. På frågestunden får vi höra att Hollywood gärna visar framtiden som dystopi för att det är enklare att hitta stories där. Kolla Liam Young på Ted förra året här!

Liam får mig att tänka på ett sorts Sensornet of the city som en del av framtidens infrastruktur, vilket någon borde skriva om och sedan utveckla. Precis som stadens Dataset. En framtid med gratis energi där alla kan skörda både sitt behov av energi och föda. En framtid där os-prototypen i Her var på riktigt, men längesen.

Det slår mig hur viktigt CGI är för båda inledningstalarna och min känsla av meta är stark. Oavsett vad vi vill eller hur vi sett på framtiden, är den här. Och vi lever i den på flera ställen här på jorden samtidigt. Och den växer ständigt, så när vi väl är borta lever våra barnbarns barn i vår framtid och skapar sin egen dito. En tid väldigt få av oss ens kan varken ana eller tänka sig.

Våra sinnen är skillnaden på oss och maskiner. Allt levande på jorden, inkl. växter, utvecklar sina sinnen till instinkter som blir en del av oss. Det påverkar våra kulturer.

/Bosse Sundborg