Tio år av visuell innovation – Peter Westerdahl om Visual Swedens resa

Vi ställde några frågor till Peter Westerdahl, processledare för Visual Sweden, om vad som format de första tio åren och vad som väntar.

Om du skulle lyfta fram något som du är extra stolt över under de här tio åren – vad skulle det vara?

– Det jag är mest stolt över är att vi har lyckats hålla ihop ett verkligt triple helix-samarbete över så lång tid. Att akademi, näringsliv och offentlig sektor fortfarande, efter tio år och även efter Vinnovas Vinnväxt-finansiering, möts med hög tillit och konkreta resultat kring visuella tekniker är starkt.

Vi har dessutom en av Europas starkaste innovationsmiljöer inom visuella tekniker, med Visualiseringscenter C som bas och med noder och samarbeten i hela Sverige. Och kanske framför allt: visualisering har blivit ett självklart verktyg för att förstå och forma komplexa samhällsutmaningar, från industri och vård till stadsutveckling.

Vad är det som gjort att Visual Sweden lyckats hålla ihop och växa under så lång tid?

– Tre saker har varit avgörande. För det första en tydlig och uthållig inriktning på tre tillämpningsområden – industri, medicin och samhälle – som både är forskningsmässigt väl förankrade och relevanta för näringsliv och offentlig sektor. För det andra att vi hela tiden har arbetat nära de verkliga behoven hos företag och organisationer, inte bara kring tekniken. För det tredje en stark regional förankring, med Region Östergötland, kommunerna och Linköpings universitet som bärande parter, kombinerad med nationell synlighet. Det har skapat både kontinuitet och förnyelse.

Ett ögonblick som sticker ut är när vi såg att tekniken var mogen för att visuella digitala tvillingar av städer skulle kunna användas på riktigt i samråd och dialog.

Finns det något ögonblick eller projekt som verkligen visade att Visual Sweden var på rätt spår?

– Det finns många som förtjänar att nämnas, till exempel MeDIgIT, en medicinsk digital tvilling av hjärtat. Men ett ögonblick som sticker ut är när vi såg att tekniken var mogen för att visuella digitala tvillingar av städer skulle kunna användas på riktigt i samråd och dialog, inte bara som teknisk demo. Att över 600 personer kunde ta del av Ostlänken-projektet på Visualiseringscenter C genom interaktiva visualiseringar, fulldome och projektioner visade att vi hade hittat ett sätt att göra komplex infrastruktur begriplig och tillgänglig.

Hur har initiativet lyckats skapa ett så långvarigt och fungerande samarbete mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor?

– Genom att vara en neutral plattform som skapar värde för alla tre. Akademin får tillgång till relevanta utmaningar, kompetens, labbmiljöer och data. Företagen får kontakt med spetskompetens och testmiljöer. Offentlig sektor får bättre beslutsunderlag och innovativa lösningar. Vi har varit noga med att inte bara samla aktörer utan också leverera konkreta projekt och resultat. Det bygger förtroende över tid.

Vilket projekt eller vilken effekt tycker du bäst illustrerar vad Visual Sweden faktiskt kan åstadkomma?

– Visual City och arbetet med digitala tvillingar av städer. Det började som forskning kring hur man kan skapa fotorealistiska och semantiska modeller av en stad och har utvecklats till en plattform som används för planering, dialog, klimatanpassning och medborgarengagemang. Det visar hela kedjan: stark forskning vid Linköpings universitet, samarbete med kommuner och myndigheter och konkreta tillämpningar som gör skillnad för människor. Det är precis det Visual Sweden finns till för.

Visual Swedens Impact Report sammanfattar tio år. Vad sticker ut mest för dig när du ser allt samlat?

– Hur mycket som faktiskt har hänt. Från starten 2016 med ett Vinnväxt-uppdrag till att vi i dag är en etablerad nationell nod med över hundra företag, starka forskningsmiljöer, InfraVis, Immersive Sweden och en växande portfölj av projekt inom digitala tvillingar, XR och visuella tekniker. Det som sticker ut är kombinationen av kontinuitet och förnyelse. Vi har hållit fast vid kärnan – visuella tekniker i tjänst för industri, medicin och samhälle – samtidigt som vi har anpassat oss till, och drar nytta av, vågen inom AI och syntetiska medier.

Det är mycket spännande på gång just nu. Vad är du mest peppad på?

– Övergången till Visual Sweden 2.0 och att vi nu bygger ett långsiktigt programkontor tillsammans med Norrköping, Linköping och Växjö Science Park samt Linköpings universitet. Jag är också mycket peppad på hur vi kan bidra till flera av de strategiska tekniker som Vinnova har pekat ut för Sverige, genom att vara en arena för AI-baserade tekniker inom syntetiska medier. Det är så vi har arbetat i över tio år: med visuella, AI-baserade tekniker inom flera sektorer – industri, samhälle och medicin. Vi leder nu Immersive Sweden, som nationell plattform, och är samtidigt en del av den. Det känns som att vi går från att ha byggt grunden till att kunna skala det som verkligen fungerar.

Det jag är mest stolt över är att vi har lyckats hålla ihop ett verkligt triple helix-samarbete över så lång tid.

Vad är nytt och spännande i hur Visual Sweden arbetar i den här fasen och framåt?

– Att vi tydligare skiljer mellan, och samtidigt knyter ihop, Visual Sweden Research, som drivs av Linköpings universitet, och Visual Sweden Innovation, som drivs av science parks i Norrköping, Linköping och Växjö och förhoppningsvis fler. Vi bygger ett programkontor och en gemensam projektportfölj med starkt fokus på att ta forskningsresultat hela vägen till användning och effekt. Samtidigt fortsätter vi att arbeta nära noder och partners i andra regioner. Det nya är att vi nu har en struktur som kan bära verksamheten även efter Vinnväxt-perioden.

Om du blickar framåt – vad hoppas du att Visual Sweden har bidragit med om ytterligare tio år?

– Att visuella tekniker och syntetiska medier är en självklar del av hur Sverige löser stora samhällsutmaningar, inom vård, industri, hållbar stadsutveckling och, inte minst, försvar och ”dual use”. Att vi har bidragit till fler nya företag, starkare forskningsmiljöer och att fler organisationer använder visuell AI som beslutsstöd i vardagen. Och att Östergötland fortfarande är den naturliga platsen att vända sig till för den som vill arbeta i frontlinjen inom AI och visuella tekniker, men att effekterna syns nationellt och internationellt.