Möt Sveriges största forskargrupp inom logistik – bakom kulisserna på KTS (del 2)

I denna andra del möter vi professorerna Clas Rydergren och Vangelis Angelakis för att dyka djupare i transportforskningen på KTS. Det blir ett samtal om allt från spårvagnssignalerna vid Norrköpings resecentrum till spelprogrammeringsdrömmar och hur millennieskiftets IT-bubbla blev startskottet på en forskarkarriär.

”Först kommer data, sen modellerna”

Även om både Vangelis och Clas har sin hemvist i transportforskningen på KTS tillhör de olika forskningsgrupper. Vangelis rör sig inom telekommunikation och smarta städer, medan Clas fokuserar på transportanalys, matematiska modeller och prognoser. Gemensamt har de behovet av data och tillsammans bildar de kedjan från insamling till modeller som ger underlag för analys och beslut.

”Jag är intresserad av information om vad som händer, när det händer och hur människor beter sig för att kunna bygga modeller utifrån det. Då kommer smarta städer och datainsamlingsteknikerna in i bilden. Först kommer data, sedan modellerna,” berättar Clas.

Vangelis nickar instämmande.

”Och jag vänder mig till Clas för att förstå vilken typ av data som behövs, hur detaljerad den måste vara eller hur ofta den behöver uppdateras för att kunna göra bra prognoser,” fyller Vangelis i.

Ju mer de berättar, desto tydligare blir det att data och datainsamling är ett kapitel i sig. För att ge några exempel beskriver Vangelis och Clas allt från aktiva insamlingsformer där man involverar volontärer eller intervjuar medborgare, till mer passiva metoder som sensorer eller data från redan uppsatta system. Utmaningarna är många, inte minst att få människor att delta, datakvalitet, och hantering av integritet och GDPR.

Men hur kan data användas, och framför allt, hur gör den våra städer smartare?

Från Grekland till Norrköping

Vangelis växte upp i Grekland och disputerade i datavetenskap 2008. Därefter väntade ett år i militärtjänst, men parallellt växte nyfikenheten på världen utanför.

”Jag började fundera över var i världen jag kunde använda min kunskap bäst och hittade en professor i Sverige vars forskningsområde var identiskt med min doktorsavhandling. Jag skickade in en ansökan och landade så småningom här, i Norrköping.”

Att bli just forskare var dock ingen självklarhet.

”När jag började studera datavetenskap i mitten av 90-talet exploderade IT-världen. Google, Amazon och andra jättar växte fram, men när jag skulle ge mig ut i arbetslivet sprack IT-bubblan och många möjligheter försvann. Forskningen blev ett sätt att fortsätta utvecklas, samtidigt som det var en väldigt spännande tid för telekomforskning. Mobil bredbandsteknik var på frammarsch, och världen stod inför en ny digital era.”

Idag har hans fokus förflyttats från datavetenskap och telekom till smarta städer och tvärvetenskaplig forskning, med fokus på hur teknik kan ge olika aktörer i en stad bättre information för att hantera sina utmaningar och fatta mer välgrundade beslut.

I slutändan handlar allt om människor.

”Vad som är viktigt för ett kontor, eller för dem som påverkas av dess arbete, varierar. En problemägare kan säga ’vi har för långa köer’, medan någon som cyklar samma sträcka upplever buller eller otrygghet. Vårt jobb är att förstå de olika perspektiven och hitta sätt att mäta och förbättra dem.”

Just nu är Vangelis involverad i tre stora europeiska projekt med fokus på mobilitet, hållbarhet och grönare städer. Totalt deltar 26 städer, och genom ett av projekten har samma visuella notifikationssystem som används vid flera spårvagnshållplatser i Norrköping (lamporna som visar när det är säkert att gå över gatan) hamnat i Paris.

”Det finns inga manualer för det här, vi måste själva bygga modeller som visar vad som händer om ljuset slår om medan människor fortfarande korsar gatan. Hur mycket tid och utrymme behövs för att det ska fungera säkert?”

Modellerna testas sedan med traditionella simuleringar eller med modernare verktyg som digitala tvillingar. Dessa ger inte bara bättre visualiseringar, utan möjliggör också dialog med olika aktörer i staden, en del av arbetet som han verkligen uppskattar.

Men om Vangelis inte hade blivit forskare, hade han kanske blivit arkitekt eller arkeolog, yrken som för honom egentligen inte skiljer sig så mycket från forskaryrket.

”Gemensamt för alla är får du vara med och utforska, förstå och förändra världen, och man jobbar i projekt. Det innebär att det alltid finns möjlighet att skifta fokus och prova något nytt med jämna mellanrum.”

Drömmen om att få uppleva en arkeologisk utgrävning har han inte lagt på hyllan.

”Alla är insatta i trafik och transport”

När Clas får frågan om hur han brukar beskriva sitt forskningsområde för någon som inte är insatt tvekar han inte en sekund:

”Alla är insatta i trafik och transport. Det är något alla har en åsikt om eller en relation till. Vangelis nämnde till exempel trafikljusen för spårvagnar. Jag går till resecentrum varje dag, och där sitter sådana ljus som blinkar och piper, antingen när spårvagnen står precis framför mig, eller när jag inte ser någon spårvagn alls. Och då kan det ju kännas helt värdelöst. Men jag fattar ju att du, Vangelis, inte forskar på just det trafikljuset.”

Alla i rummet brister ut i skratt.

Clas fortsätter:

”Jag arbetar med trafikplaneringsmodeller och prognoser av köer och emissioner. Om modellen till exempel visar köer på Kungsgatan, och det stämmer i verkligheten, då har vi lyckats. Sedan är det upp till andra att avgöra vad som ska göras. Ofta används modellerna som underlag för att analysera samhällets reaktion på en investering, dyker trängsel upp på nya ställen, eller löser vi problemet som vi hoppats?”

Clas har en matematik och modellbakgrund och den började faktiskt i precis samma lokaler som nu är hans arbetsplats.

”När jag möter våra nya studenter i transport- och logistikprogrammet varje år brukar jag säga att jag en gång satt precis som de, nervös och väntade på att mitt namn skulle ropas upp. Det var för 34 år sedan,” säger han med ett leende.

Då var det matematiken som lockade, även om datorer länge var hans stora intresse.

”Jag var en sådan där hemdator-kille på 80-talet som skrev egna program. Men på något sätt blev det matematiken ändå. Och när jag väl började jobba med trafikmodeller och stadsplanering kände jag att det här var något som gjorde skillnad. Folk förstod vad jag pratade om, de hade åsikter, och det kändes relevant för världen. Det fick mig att fortsätta.”

Att Clas en gång såg en karriär som spelprogrammerare framför sig är kanske därför inte helt överraskande.

“Spelprogrammerare var absolut något jag såg framför mig att jag skulle kunna bli. Samtidigt är det inte så långt från vad jag gör idag, man jobbar fokuserat med detaljer och får chans att utforska, forma och påverka.”

”Som forskare hamnar man ofta någonstans i mitten”

Något som förenar både Clas och Vangelis forskning, och forskningen vid KTS i stort, är att den är tydligt tillämpad. Den utgår nästan alltid från problem och utmaningar i samhället omkring oss. Men vem använder resultaten?

”Kort sagt kan man säga att det är kommunerna när vi tittar på stadsnära system, och Trafikverket när det gäller nationella system,” förklarar Clas.

Vangelis flyller i:

”Det finns också många techföretag, små som stora, som är vill ha öronen mot rälsen och förstå vilken typ av data som behövs. Det kan handla om företag som utvecklar sensorer eller hanterar data. När de skapar en ny produkt, till exempel en sensor, måste de veta vilken operativ kapacitet som krävs. De vill hålla kostnaderna nere men samtidigt leverera något som skapar värde för slutkunden.”

Som forskare menar både Vangelis och Clas att man därför hamnar någonstans i mitten, mellan kommersiella aktörer och problemägarna.

”På ett sätt handlar vår roll om att väcka båda parter, visa kommunen vad som är möjligt och skapa efterfrågan på bättre lösningar som gagnar slutkunden, och samtidigt pusha innovatören att ta de lösningar vi designar eller ser som möjliga ut på marknaden,” säger Vangelis.

Och framtidens transportforskning?

”Folk kommer alltid vilja förflytta sig. Pandemier, flygskam eller dyrare resor verkar inte förändra det behovet. Sen finns det många spännande tekniska möjligheter, så jag tror att vi kan fortsätta forska på transporter ett tag till.” säger Clas.

Vangelis lyfter fram hållbarhet, digitalisering och AI som centrala teman:

“Vi har länge pratat om hur vi kan växa våra städer och tjänster på ett hållbart sätt, utan att kompromissa med resurserna vi har. Vi har fortfarande inte lyckats med det. Samtidigt har digitalisering och AI gett oss kraftfulla modeller och algoritmer, men det skapar nya problem, som energibehov för datacenter och sårbara infrastrukturer.”

Clas avslutar:

”I ett längre perspektiv måste vi fundera på vad vi egentligen vill ha. Det är ju en sak att det snart går att göra självkörande bilar. Frågan är om vi vill ha de självkörande bilarna. Och hur får vi människor att uttrycka vad de vill ha, så att vi också har ett politiskt system som fångar upp och styr transportsystemet i den riktning vi önskar?”

Missade du del 1 i reportageserien? Här kan du läsa den.

I nästa del riktar vi blicken mot logistik inom räddning och vård, beredskap, och möter fler av de forskare som är med och formar framtidens logistik på KTS.